Spam är för svenska myndigheter ett betydligt större och mer kostsamt problem än för företag och privatpersoner. Enligt Corren.se får Linköpings kommun dagligen mellan 300 000 och 500 000 e-postmeddelanden. Vid enskilda toppdagar har mängden närmat sig miljonvallen.
Av all inkommande e-post klassas 96–97 procent som oönskad. Det handlar om reklam och meddelanden som är smittade av virus och trojaner. Utöver att vässa e-postfiltren är borttag av anställdas e-postadresser på kommunens sajt ett sätt att komma tillrätta med spamplågan.
Tillgänglighets- och diarieföringskrav gör att det ställs extra höga krav på kommunal e-posthantering. Webbaserade formulär och e-postlådor till funktionsområden, istället för enskilda befattningshavare, är några sätt att upprätthålla offentlighetsprincipen.
Det är enligt svensk lag förbjudet att skicka reklam till privatpersoner som inte i förväg accepterat utskicken. Förbudet gäller emellertid inte företag och myndigheter. Samtidigt är det svårt att med hjälp av svensk lagstiftning hindra utskick från servrar utomlands, även om antispamlagar införs i allt fler länder.
