Bemanning och rekryteringsföretag Jurek har sammanställt statistik baserat på 1 875 intervjuer med kandidater under det första kvartalet. Fokus har legat på löneskillnader mellan kön, namn och nationalitet. Och resultatet är inte upplyftande.
– Vi har uppenbarligen lång väg kvar att gå till en jämlik arbetsmarknad. Det är markanta skillnader på slutlön beroende på faktorer som inte alls borde spela någon roll för lönesättningen. En Anna ska inte få mindre än en Anders och Ahmed ska definitivt värderas lika högt, säger Shervin Razani, vd på Jurek.
Störst blir skillnaden just i ett exempel med tre olika namn till liknande positioner. Anders får 50 000 i månaden, Anna 45 000 medan Ahmed får nöja sig med 35 000. Trots att tjänsterna är likvärdiga varandra och kompetensen även den ska vara likvärdig hos de tre sökande.
– Ett av grundproblemen i dag är att arbetsgivarna fokuserar på person i stället för kompetens. Det borde vara kompetensen vi belönar, oavsett vem det är som besitter den. Alltså samma lön oavsett vem som får jobbet, säger Shervin Razani.
Löneskillnaderna mellan könen är också fortsatt stora och det märks även tydligt att skillnaden blir större med åren. Gapet mellan man och kvinna är 1 208 kronor till mannens fördel i åldrarna 20 – 30, 4 062 kronor i åldrarna 30–40, 8 753 kronor i åldrarna 40–50 och 6 927 kronor i åldrarna 50-60.
– Att situationen är så dålig fortfarande i den akademiska världen är oacceptabelt. Vi behöver ett nytt tankesätt hos såväl arbetsgivare som arbetstagare för att komma runt problemet. Arbetsgivarna måste släppa personfixeringen och arbetstagarna måste våga vara tydligare i sina lönekrav, säger Shervin Razani.
